Greta Edstrand. Byns kokerska berättar...  

2007-05-22

Greta Edstrand var inte någon vanlig hustru. På lördagskvällen klädde hennes make sig för att gå på fest. Men då var Greta, fast hon egentligen inte behövde det, redan på ett annat gille - där det var hon som stod för maten.

I marklägenheten på Frans Lindbergs väg har Greta Edstrand, 86, ett kök med vita skåpsluckor och en mikrovågsugn. Bakom spetsgardinerna duggregnar det på de vita trädgårdsmöblerna i plast.
Man kan tycka att Greta inte alls passar i det där köket - hon ska ju stå och röra i grytor så stora att de inte ryms på en vanlig elspis. Det är i alla fall vad man kan tänker när hon berättar om sitt yrkesliv, som kokerska på Österlen.

Greta, som hette Haak från början, har inte alltid bott i Smedstorp. Hon föddes i Östra Herrestad utanför Gärsnäs, där hon gick i skolan i sju år. På Gärsnäsgården fick hon lära sig allt som hade med matlagning att göra - husmanskost, festmiddagar, slakt och att servera.
-Vi tjänade 45 kronor i månaden, säger hon. I lönen ingick mat och husrum, men arbetskläder fick de själva hålla sig med. Klänning och förkläde, enliten hätta med gummiband (Greta visar med händerna).
-Ett par strumpor kostade tre kronor, det var silkesstrumpor.

Flyttade till Smedstorp
Greta jobbade på Gärsnäsgården i fyra år, tills hon gifte sig med Knut, som var hennes första kärlek. Hon berättar om dansställena i trakten - Slottsparken i Smedstorp, Åkeslund i Järrestad och Jägarparken i Gärsnäs. Det är svårt att föreställa sig dansställen i alla de små byarna.
-Vi hade ju cyklar, säger Greta, som är ganska fåordig men plirar med ögonen. Sen fick man försöka få fatt i en karl som hade bil! Men hur det gick till när hon träffade Knut säger hon sig inte komma ihåg, mer än att det var på dans - och att han hade lånat en bil. Han gick väl och bjöd upp mig.
1944 flyttade Greta och Knut till Smedstorp och bakom snickeriet byggde de hus som de delade med Knuts föräldrar. Samma år föddes sonen Per-Åke och sedan barnen Tommy, Kerstin och Lasse.
Här och var i lägenheten på Frans Lindbergs väg skymtar också fotografier på familjen - barn, barnbarn och barnbarnsbarn - som nästan alla bor kvar i Smedstorp.

Lagade mat på Knutsgillet och åt kungen
Greta var hemma med barnen medan de var små, men så snart de var stora nog att passa sig själva gav hon sig ut i arbetslivet igen.
-Man var aldrig hemma när det var lördag, säger hon.
Greta kockade alltid på Tumatorps Knutsgille i Tommarps bygdegård och ryktet om hennes kokkonst spred sig. Hon anlitades av bönderna för stora begravningar och till fester i hemmet eller i Smedstorps medborgarhus. Och när Gärsnäs möbler en gång fick besök av kungen var det Greta som fick stå för maten!

-Det var jubileum på Gärsnäs möbler. Vi hade sprängd kalkon, det var 50 gäster.
Hon berättar att hennes arbetspass kunde vara i nästan två dygn med allt som skulle förberedas innan, göra oststänger, soppa på kött eller höns, rosenbröd och tårtor. Tre kronor i timmen fick hon.
-Ibland "blick" det många timmar (Greta pratar gammal Österlendialekt där man bland annat säger "blick" istället för "blev").
Egentligen tjänade Knut, som hade egen byggfirma, tillräckligt för att Greta inte skulle behöva jobba. Men för Greta verkar det självklart fastän det betydde många långa nätter och att Knut många gånger fick gå på fest på lördagskvällen utan sin fru.
-Vad skulle jag göra annars, säger hon och rycker på axlarna.
Greta var närmare 75 år när hon slutade laga mat på stora kalas. Och sedan hon drabbades av stroke för något år sedan har hon svårt att gå. Men vore hon ung idag skulle hennes drömyrke utan tvekan vara kock.
-Det var ju roligt. Det är roligt om man kan göra något!

Följde inga recept
Även om Greta säger att hon inte minns så mycket så kommer historierna, en efter en. Hon berättar om de stora femrätterskalasen med Janssons frestelse eller pyttipanna till nattamad. Om kokt oxtunga och lax, "myed gott". Och om att hon aldrig följde recept och mätte i nävar istället för i deciliter.
-Hur kunde man veta om det blev bra?
-Man får ju smaka på det!
Greta berättar en anekdot från en släktmiddag på Gärsnäs slott där en assistent hade råkat hälla salt istället för socker over de stekta äpplena.
-Jag fick gå och prata om det för frun att det hade blivit något fel. "Du får gå ner och se om vi har konserver, och så tar vi grädde till det", sa hon. Men det var ingen stor skada skedd, frun var snäll. De fina äpplena fick stå där, de gick inte att äta.

Allt prat om mat tar ut sin rätt. Med ens har klockan blivit kvart över tolv och det ringer på dörren. Det är hemtjänsten, en kvinna med mörk hästsvans, som kommer med lunch till Greta. Idag blir det fisksoppa, som värms i mikron.

Gretas knep mot ömma fötter efter många timmar i köket:
-Slå en sup i skon, det går bra med renat. Det gjorde alltid servitriserna sen kunde de gå. Det hjälper!

Recept på Greta Edstrands wienerbröd

(35-40 gifflar)

• 1 ägg
• 30 g jäst
• 1 msk socker
• ½ tsk salt

Blanda ingredienserna i en skål tills jästen är löst. Tillsätt sedan en kvarts liter kall mjölk ( 2,5 dl) och 4 hekto mjöl. Gör en deg, kavla ut.
4 hekto smör, i samma hållfasthet som degen (viktigt!), kavlas ut på halva degen. Sen viker man över andra halvan. Sen kavlar man ut igen och viker, fyra gånger. Fjärde gången kavlar man ut det och skär trekanter som rullas till gifflar med mandelmassa i. Jäs kallt i två timmar efter att de bakats ut.
Grädda i ugn 250 grader cirka 5 minuter.

Mandelmassa:
Skålla 1 hekto mandel
Blanda 1 msk socker och 1 äggvita.

Text: Julia Svensson, journalist
Foto Kristina Eriksson