Hjärtebarnsloppet 2014

2014-09-16

 Så var det då åter dags, det av Gael Joly initierade motionsloppet där intäkterna oavkortat går till hjärtebarnsfonden. Nytt för i år var en kortare variant som utspelade sig på motionsspåret utanför byn precis och det verkar ha varit en lyckad variant, de flesta valde att ställa upp i detta minilopp. 28 st hade bestämt sig för att springa/gå den långa varianten, som till största delen avlöptes på Gårdlösaleden.

Ett lätt duggregn svepte in över Smedstorp tvärtemot arrangörens försäkran om uppehåll. Trots detta var redan en stor skara församlad i och kring Smedstorps Ifs klubbhus när jag tillsammans med barn anlände strax efter klockan tio. Hur såg det ut, vad hände, frågorna hopade sig men jag fick strax kontakt med den ansvarige spindeln i nätet, den löpande fransmannen Gael som förhållandevis lugnt visade folk tillrätta. En hop människor hade redan kl 9.30 gett sig av för att promenera leden, de löpande människorna skulle starta kl 10.30.

Förväntan, spänning, uppvärmning, de sneglande blickarna, han ser snabb ut, varför gör jag detta, mmm de serverar energybars, tusen ord kan ej beskriva vad som far genom rummet en sådan dag. Väl framme vid inskrivningen får jag reda på att av de 100 inhandlade nummerlapparna är det bara 4 st kvar, ” sen får vi ta fram grisapennan” säger hon, kvinnan i receptionen. Några värmer upp, ute på planen spelar Smedstorps juniorer en fotbollsmatch, det känns nästan som halva byn befinner sig på idrottsplanen idag, mycket kul, vilken gemenskap.

Plötsligt är klockan 10.30 och det blev inte mycket uppvärmt i år heller, skönt. Gael håller ett kort men entusiasmerande tal där han manar till försiktighet vid löpningen men också uttrycker sin glädje över uppslutningen. Så går starten och alla far iväg, särskilt en ung man som springer så snabbt att uppe vid riksväg 11 är han redan flera hundra meter före oss andra. Efter att passerat travbanan viker vi nu österut och får den regndrivna blåsten i ansiktet och möter redan här den första från gågänget, nämligen Tina som springer allt vad hon orkar. Uppe vid naturreservatet möter jag nästa ”fotgängare” som också hon löper. Nu är vi inne i skogen och fokus måste läggas på att se vart man sätter fötterna, det är halt och sten och rötter försvårar löpningen. Ut på landsvägen och in i betet, över Sillavadsån och uppför åsen. Just åsarna i reservaten är själva anledningen till att de blev reservat har jag fått förklarat för mig. Någon, vägverket?, ville ta grus till vägbygge ur dem men för att skydda det ganska särskilda åslandskapet gjordes området till reservat.

Nu är vi framme vid vindskyddet vid Högalid och även år igen serveras det kaffe, saft och kakor, otroligt uppfriskande, stort tack Sonja och Ida. Vidare igen genom landskapet, över riksväg 11 och västerut in mot samhället Smedstorp igen. Väl framme vid mållinjen står Gael och klockar av en och sen är det lite stretching och prat med medlöparna. Det har lottats ut vinster som skänkts av vänliga människor både från byn och utanför den, korv grillas och en oerhörd välvilja genomströmmar dagen. Så många som ställer upp frivilligt en sån här dag, glädje och gemenskap, det är två ord som ofta far igenom huvudet denna dag. Gael samlar alla och delar ut blommor till snabbaste löparna samt tackar alla, tävlande, sponsorer och frivilliga. Så skiljs vi åt, trötta och glada och ses förhoppningsvis nästa år igen, i hjärtebarnsloppet, Sveriges hjärtligaste lopp.

Text Joakim Roswall

Foto Kristina Eriksson

 Gael börjar bli nervös över att
 nummerlapparna ska ta slut 

 Innan man ger sig ut är det viktigt att ladda
 med choklad och banan 

 Här är det blandat gäng med både löpare
 och vandrare 

 Vem har varit i Frankrike? Armen upp!
 (strax efter frågade Gael vilka som
  skullespringa långa rundan)