Koka björn

av Mikael Niemi

Åter tillbaka till mitten på 1800-talet (liksom historien om Ola Månsson från Gårdlösa),  men nu dock i det allra nordligaste Sverige, i Kengis, Tornedalen. Det är en roman om  väckelsepredikanten Lars Levi Laestadius men berättad utifrån en liten samepojke som prästen tar hand om. Det är kallt, kargt och ett eländigt superi. Livsvillkoren är hårda och samerna rättslösa. Niemis språk, noga utmejslat, gestaltar suggestivt miljön och människorna.

“Älven sköljer bort allt fult. Jag balanserar på strandstenarna och låter oron rinna ifrån mig. Jag lämnar över mig, låter mina innersta tankar färdas bort och försvinna. Kanske är älven den finaste bilden av livet. Själen som aldrig föds eller upphör, som bara finns. Älven tänker åt mig. Den hjälper mig att stå ut. Jag kanske känner mig fastnaglad, men den svarar mig att allt är rörelse, inget består. Betraktar jag älven tillräckligt länge förvandlas jag till vatten. Det är en mäktig upplevelse. Som älv är det jag som stillnar medan stränderna börjar röra sig. Jag ligger utsträckt i hela min längd medan landskapet seglar förbi på ömse sidor med sina urskogar och sumpmyrar."

Men den här historien är också en mordgåta. Några vallpigor blir brutalt överfallna och mördade. En björn tror man har dräpt flickorna. Prästen och samepojken Jussi noterar, registrerar och analyserar alla spår i den ödesdigra jakten på den verklige mördaren.

Denna bok finns att låna i Smedstorp!