Keramiker med passion för lera och indianer  

2009-03-22

Skylten med keramikknoppen, mellan Smedstorp och Tunbykorset visar in på en smal gropig väg. Den leder oss till Stenarvets keramiker, Cecilia Bynke. 

Cecilia fascinerades av lera redan som barn. Hon utbildade sig till keramiker och arkeolog. Köpte sig en sparkskiva från Danmark; vilken hon fortfarande använder. Försörjde sig och sin dotter på sin keramik genom försäljning på Mårtenstorget i sin födelsestad Lund. Dragningen till indianerna och deras livsfilosofi har lockat ut henne till ett liv i samklang med naturen vid naturreservatet i Smedstorp. Cecilia flyttade till Stenarvet 1998. Cecilia berättar att det sägs att för att bli en duktig drejare krävs det att man drejar sex ting varje dag i ett år. Har man då talang kan det lyckas. 

Det sprakar gott i kaminen i verkstaden.
Medan vi pratar och Kristina fotograferar arbetar Cecilia vid sin drejskiva.
Skivan snurrar, vatten på leran, händer som formar. Ur en klump porslinslera från Australien växer det fram en välsvarvad potta mellan Cecilias skickliga händer.

Inspirationen kommer inte av sig själv, det ena föder det andra, säger Cecilia. Det är bara att sätta igång, så kommer det. Tanken kommer igång.
På hyllorna i verkstaden står vackra och fantasieggande föremål. Även snapsglas på hönsfot och vildsvin i grupp. Ja, fotona får tala. 

Påsken närmar sig, Cecilia ska ställa ut på Galleri Ekdala i Gårdlösa/ Smedstorp. 
Keramikverkstaden i Stenarvet är också öppen.
Då får vi se skålarna som drejas idag, men först ska de brännas två gånger för att den röda glasyren ska fästa bättre. Porslinslera gör den röda färgen intensivare än stengods berättar Cecilia. Så fint, så fint.

Cecilias filosofi är att göra unikt av det alldagliga.

Läs mera om Cecilia Bynke på hennes hemsida www.stenarvet.se

Foto Kristina Eriksson
Text Agneta Svensson